Bland de värsta jag vet är lögnare. En enda lögn kan räcka för att jag ska tappa intresset för någon person. MEN jag vet också att även jag har ljugit ibland och det för människor som jag verkligen bryr mig om. Så varför ljuger jag, och varför ljuger andra?

Jag har tänkt mycket på den frågan och en av de sakerna jag kommit fram till är följande:
Ingen vill ljuga egentligen. vill bli accepterad för den man är, de saker man gör o de åsikter man har. Men ibland finns inte den tryggheten där, och ett sätt att skydda sig blir då att ljuga.
Summan av kardemumman blir att det är delvis mitt eget fel om andra ljuger för mig. Just jag skulle kunna skapa ett klimat omkring mig som gör folk avslappnade i min närvaro och gör att de kan släppa på murar o vara hundra ärliga mot mig. Jag säger delvis för att det beror väl mycket på vad folk har med sig i bagaget oxå, men jag tror att största faktorn är hur man är själv.

Man kan aldrig ändra på någon annan men däremot kan man ändra på sig själv - även om det är svårt! Och man kanske inte allid vet hur man ska förändras till den man vill vara heller. Men jag vill kämpa med att se andra sidan av lögnerna och fundera på vad jag kan förändra hos mig själv för att andra inte ska behöva ljuga för mig. Jag vill så klart aldrig ljuga för någon annan heller. Jag kämpar med detta och andra demoner dagligen men jag tror som sagt att det krävs två för en tango. Alltså: Gör så jag känner mig trygg i din närvaro, så lovar jag att jag inte ska spela några spel med dig och aldrig ljuga för dig. För ljuga - det vill jag verkligen inte göra!!!

Kram o hej