Jag har börjat söka efter jobb för nästa år eftersom det inte är säkert att jag får vara kvar i Vetlanda. Även om jag trivs och de trivs med mig så hänger allting på hur många elever som söker dit. Utan elever, inget jobb - o jag vill ha en B o C-plan oxå.

Hittade ett sjukt intressant jobb. SVT ska spela in en miniserie och de söker en manlig persisk skådespelare i åldrarna 30-50. Ok jag e visserligen 28 men senast idag gissade en elev på att jag var 45. Gud va kollegorna skrattade gott åt det :p

Inspelningarna skulle ske i april-maj och jag var fett sugen på att slänga iväg en ansökning - men april-maj e den tiden då vi har som mest att göra på jobbet. Jag har bl a premiär med "ingenting är bra, hejdå!" första veckan i maj. Så här står två av mina principer mot varandra:

Ska jag säga ja till livet, låta tåget gå och ge mig ut på äventyr? Lr ska jag hålla fast vid mina "måsten" och fullfölja mitt uppdrag? Trots att det kändes riktigt hårt att säga nej till äventyret så kom jag fram till att jag är ingen som lämnar folk i skiten - I'm not a quiter! Mina elever räknar med mig och det vore fel av mig at svika dem. Jag skulle kunnat ta tjänstledigt eller tom sagt upp mig för detta jobbet - men eleverna behöver mig!

Nu sitter du säkert och tänker att oddsen för att jag skulle fått jobbet är rätt små ändå - och visst, det är så! Men detta är ändå en principfråga för mig och just nu väljer jag att inte lämna mina elever i skiten, före äventyret. Tids nog märker vi om det var ett korrekt beslut!

Kram o hej