Moderskärlek

Har just läst August Strindbergs "moderskärlek" och som vanligt när det gäller den gode August så har det varit spännande och intressant läsning. Det har satt igång en del tankar:

Varför väljer två människor som tycker om varandra och vill vara omtyckt av den andra att bara såra varandra? Handlar det om djävulskap, brist på empati lr bara att ta hand om sig själv och skydda sig mot sånt som man tror kan skada en? Lr handlar det om nåt annat? Hjälp mig gärna tänka här gott folk!

En annan tanke handlar om dem som inte vågar släppa iväg någon de bryr sig om och älskar i rädslan för o va ensam. Tror att det bara leder till skit för dem själva: Antingen så lessnar de närmaste och går ifrån så har man blivit precis så ensam som man va rädd för lr så ser man till att de inte utvecklas och blir lika tragiska som en själv - så går man och har det på sitt samvete!

Nåt jag tycker att vi människor ska jobba dagligen med är att hitta tryggheten i oss själva så att vi kan låta bli att söka den hos andra utan istället låta dem prova sina vingar med!

Kram o hej

Kommentarer
Postat av: Linda Holmgren

Håller med dej, fast samtidigt vet jag att jag har svårt med relationer just pga att jag inte tycker om ensamheten och jag blir då gärna lite 'för mycket' :-/ Jobbar på det dock :p

2009-02-22 @ 21:38:20
URL: http://lindamerja.wordpress.com/
Postat av: Cattis

Hmm det där med relationer är en sak, men just relationen till en mamma, ja du, jag har ingen känslomässig relation till min mor, även fast vi pratar osv.

Men när det gäller att såra folk man bryr sig om, det är ju olika för alla.

Man gör ju sådant lite omedvetet, alltså stöttar bort folk, för att man kanske är rädd för vad innebörden av relationen betyder, och inte riktigt redo för det som ska ske.

Sen ångrar man sig efteråt, och tänker "va hände, varför ska jag alltid göra såhär"

Det är som du säger, hittar man tryggheten i sig själv, och vet vad man vill med livet, tycker om sig själv, och har en hyfsad självkänsla samt självförtroende då blir relationer till alla andra i sin omgivning betydligt mycket lättare och bättre.

Oavsett hur den andra beter sig, om man vet hur man själv fungerar, och tycker att det är bra, kan man hantera andras brister (deras brister enligt dig) mycket mognare och lugnare?!



Kanske kanske?

Ideér som roterar bara :D

2009-02-23 @ 15:17:52
URL: http://tuesillevir.blogg.se/
Postat av: evelina

Dålig självkänsla tror jag ligger bakom antagligen grundad i barndomen ;)

Antagligen som orsak till båda dessa problematiker...

2009-02-26 @ 13:02:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0