Om du inte tycker om teater kan du hoppa till slutet av detta inlägg! För detta är min recension av föreställningen Ellen som jag var o tittade på idag. Den handlade om Ellen Keys liv.

Först måste jag erkänna min sexistiska sida och säga att jag tycker att Åsa Arhammar som spelade en av rollerna inte bara är en duktig skådespelerska utan även otrolig snygg !!! Har jag tyckt enda sen 02 när jag såg henne på scen för första gången.

Pjäsen var inte alls så hemsk som jag hade föreställt mig även om jag inte skulle rekommendera den för en teaterovan publik. Men jag som är van skulle beskriva den konstnärlig och vakcer på gränsen till pretto men ändå folklig. Jag tyckte mycket om fondväggen och deras lek med ljus, men vad jag vet så e ljusets främsta uppgift att visa de som händer på scenen och det var flera gånger som detta inte skedde. Man borde ha lättat upp deras ansikten med små sidoljus!!! En rolig grej var att till bakljus använde de samma typ av lampor som jag beskrev från gårdagens konsert -COOLT!
Ljudet var underbart o detta var första gången jag kände effekten av stereoljud på en teater men här hade de lite tekniksa problem under ett par min.

Jag tyckte om humorn i pjäsen och även de musikaliska inslagen. Live musik på scen is da shit - speciellt när man blandar in musikern i själva spelet. Men jag kan inte hjälpa o få känslan av att den kändes amatörmässig. Detta tror jag beror på två saker: För det första så upplevde jag att de inte var synkade med varandra i sång och dans. Och för det andra så hur bra jag än tycker om Åsa så hade hon inen vidare sångröst =(

Jag är ändå glad o ha sett den men det är ingen föreställning som jag skulle rekommendera för andra att se (men jag kan se den igen) :P

Avslutningsvis så kommer de utlovade bilderna ifrån dagens fika:

Kram o hej