När man blivit förtryckt så länge man minns o när förtrycket tar nya dimentioner för varje år som går så är det lätt att ta varje chans man får till att ge igen. DETTA ÄR FEL!!!

Det finns ett persiskt ordspråk som fritt översatt betyedr ungefär man lär sig hyfs av de ohyfsade! Och det är precis så det ska fungera. Man ska komma ihåg vad det är en förtryckare som man ogillar gör och gör man liknande saker själv så är man lika mycket förtryckare. Om man vinner en revolution genom att slå och sparka tills det inte finns någon lr något att sparka på så har man medverkat i att byta en förtryckande regim mot en annan.

Men det är lätt för mig att sitta här, lyssnandes på lite go musik i bakgrunden, och med en trasig bil som största problem och predika om hur man ska bete sig när man är mitt i krigszonen. Fast jag känner ändå att jag kan knyta tillbaka till det jag skrev under rubriken Pennans makt. För man vinner ingen revolution så länge man inte står enad mot övermakten. Och man blir inte enad så länge inte alla är lika upplysta. Istället för en kamp om liv o död på gatorna borde man föra kampen i stugorna o se till att upplysa de lågutbildade i landet om va som försigår!

Kram o hej
PG